De karate- och taekwondo-bälten i slutet av serien följer med under hela utövarens resa, från det vita bältet i första kursen till de broderade bältena för avancerade. Kwon, en av de äldsta leverantörerna som erkänns av World Taekwondo, och Danrho erbjuder enfärgade, tvåfärgade och kardborrebälten för barn, medan rullarna Metal Boxe och Sporti gör det möjligt för klubbarna att skära varje bälte till rätt längd.
Fira varje grad, till ett snällare pris.
Karatebälten i färg fanns inte i traditionell karate från Okinawa. De kommer från judo av Jigoro Kano, som redan särskilde sina elever med grader kyu och dan. Baserad i Tokyo, antog Gichin Funakoshi detta system och tilldelade den 12 april 1924 de första graderna av svartrand i karate till sju av sina elever. De mellanliggande färgerna har sedan ökat för att oftare markera framstegen för utövarna. I Frankrike går den vanligaste ordningen från vit till svart genom gul, orange, grön, blå och brun, där varje klubb följer sin förbunds färgordning.
Utförsäljningen av karate och taekwondo omfattar också:
Alla utförsäljningar finns samlade på sidan karate och taekwondo.
Den koreanska taekwondo räknar sina färdighetsgrader i gup, från tionde till första, före provet för första dan. Ungdomar som får svart bälte före 15 års ålder får en poom-grad, symboliserad av ett bälte som är halvrött och halvsvart, som omvandlas till dan när de når vuxen ålder. Taekwondo-bälten särskiljer sig också genom sin bredd, ofta fyra eller fem centimeter, som modeller Kwon. Broderiet bär oftast utövarens namn på den ena delen och deras klubb eller grad på den andra, i latinska bokstäver eller hangeul, det koreanska alfabetet.
För en klubb som tar emot tiotals barn varje termin är bältesrullen den mest flexibla lösningen: läraren klipper den längd som behövs för varje elev och syr ihop ändarna så att de inte fransar sig. Rullarna Sporti och Metal Boxe, ett varumärke grundat i Toulouse 1999, finns i flera färger, inklusive med en kant som signalerar en mellanliggande grad. För de yngsta håller bältet med kardborre Kwon utan knut och undviker att behöva knyta bältet varje gång, medan det tvåfärgade bältet Danrho, vitt och gult, belönar ett moment som nåtts mellan två färger.
Ett kampsportsbälte väljs först efter sin längd, som beror på midjemåttet: det gör två varv runt kroppen och ändarna faller ungefär till mitten av låret när det är knutet. Tillverkarna anger detta i centimeter, med en motsvarighet enligt utövarens storlek. Den tjocka och överstickade bomullen, lite styv i början, mjuknar med träningarna och håller knuten bra. Ett nytt bälte tvättas kallt och för sig självt första gången, eftersom färgningen av mörka färger kan färga av sig på vita karategi eller dobok. Av tradition undviker många utövare att tvätta sitt svarta bälte, vars slitage vittnar om år av träning.
Graderna i färg tilldelas av klubbens lärare, i takt med varje individs framsteg: det tar ofta flera månader mellan två bälten för vuxna. Från det svarta bältet ligger övergångarna till dan under förbundet och kräver en minimi-tid mellan två grader.
Broderiet görs på ett nytt bälte, hos en specialiserad brodör eller på beställning av en modell avsedd för detta. Man anger texten för varje del, namn, klubb eller grad, och det önskade alfabetet. Det är bra att kontrollera stavningen på hangeul med sin lärare innan man godkänner den.
Efter träning låter man bältet torka i luften, viker det sedan på mitten och rullar det runt det själv eller hänger det på en krok. Om det förvaras fuktigt längst ner i en väska, det får svettlukt och förstörs snabbare.
Ett nytt bälte, som fortfarande är styvt, glider lättare: man drar åt den platta knuten genom att dra hårt i de två ändarna, som ska ha samma längd. Ett bälte som är för kort eller för långt sitter dåligt, och rätt längd löser ofta problemet.
De flesta karateförbund räknar tio dan utöver det svarta bältet, som härstammar från Jigoro Kanos system. De första fås genom tekniskt prov, de högsta belönar årtionden av träning och undervisning.