Den här sidan samlar herr löparskor i slutserien, från den mångsidiga träningsskon till tävlingsmodellen med platta. adidas dominerar med Adizero, Hyperboost, Runfalcon och Duramo, tillsammans med Puma, Nike, Topo Athletic och Skechers: perfekt för mannen som återupptar sina första joggingturer som för maratonlöparen som förbereder sig för ett snabbt lopp, på väg eller stig.
Den tidigare versionen av hans favorit sko, till ett bättre pris.
En herr löparsko klassificeras först och främst i en av tre typer. Modeller med dämpning, som adidas Hyperboost eller Nike Vomero, har ett tjockt och mjukt skum för att absorbera belastningen under långa rundor utan att trötta ut benen. Modeller med dynamik, som adidas Adizero Evo SL, använder det lätta löpskummets Lightstrike Pro men utan en stel platta: de fungerar bra både för intervaller och halvmaraton. Tävlingsträningsskor med platta, som Adizero Adios Pro med sin kolfiberöverdel eller Puma Deviate Nitro med PWRPLATE, styvar till steget för att återge mer energi i snabb hastighet.
Utförsäljning av löparskor omfatta också:
Alla utförsäljningar finns samlade på sidan löparskor.
För att återuppta löpningen eller springa en till två gånger i veckan räcker det med en enkel och väl dämpad sko. adidas Runfalcon, med sitt mjuka Cloudfoam-skum, och adidas Duramo SL, som är lättare tack vare sitt Lightmotion-skum, täcker rundor på trettio minuter till en timme på väg och i parker. Versionen ATR av Runfalcon har en sula med mer markerade klackar för grus- och lerstigar. Tyngre löpare, runt nittio kilo och mer, bör välja en generös dämpning, som den från Skechers Max Cushioning Endeavour, och en bred sula som stabiliserar fotens nedslag.
Drop mäter höjdskillnaden mellan häl och framfoten. De flesta modeller från adidas, Nike eller Puma ligger mellan sex och tio millimeter, vilket avlastar hälsenan hos löpare som träffar marken med hälen. Topo Athletic, grundat 2013 av Tony Post, erbjuder å sin sida ett lågt drop och en bred framfot som låter tårna sprida ut sig: ett bra val för breda fötter, som bör introduceras gradvis. Vad gäller storlek är det bra att behålla cirka en centimeter mellan stortån och skons spets, eftersom foten sväller vid ansträngning; många löpare väljer därför en halvmått större än sin vanliga storlek.
Skummet i en löparsko komprimeras med tiden: man räknar vanligtvis med mellan femhundra och åtta hundra kilometer innan man byter ut dem, mindre för en tyngre löpare eller för en mycket lätt tävlingssko. De mest reaktiva skummaterialen, som i Adizero Adios Pro, är också de mest ömtåliga: de ska hållas för snabba pass och lopp. En löpare som springer tre eller fyra gånger i veckan har nytta av att praktisera rotation mellan ett dämpat par för uthållighet och ett dynamiskt par för hastighet, där varje skum får återhämta sig mellan pass. En slät sula under framfoten eller nya smärtor indikerar att det är dags att byta.
På en torr och mager stig fungerar en asfaltssko med ett bra grepp, som Runfalcon ATR, mycket bra. Så snart terrängen blir lerig, brant eller stenig, krävs en trailsko med djupare klackar och skyddad överdel.
Slitage på ett gammalt par ger en första ledtråd: en mycket sliten insida av hälen tyder på uttalad pronation. En löpanalys hos en fotterapeut bekräftar detta, men de flesta löpare springer mycket bra med en neutral sko.
Sällan: plattan ger sin fördel endast i högre hastigheter, och dess styvhet påfrestar vadmusklerna och hälsenan. En nybörjare gör bättre i att använda en dämpad sko och sparar plattan till lopp när stegen är mer etablerade.
Marathon-snörningen använder det sista hålet, som ofta lämnas öppet, för att bilda en ögla som låser hälen. Foten glider då inte framåt i nedförsbackar, vilket undviker friktion under tårna och svarta naglar.
Det är bättre att undvika det: värmen och trumman sliter på skummet och lossar sulan. Man borstade av den torra smutsen, rengör överdelen med ljummet tvålvatten och låter torka i luften, fylld med tidningspapper, långt ifrån en radiator.